Enligt lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) 3 § kan vård beslutas om den unge utsätter sin hälsa eller utveckling för en påtaglig risk att skadas genom missbruk av beroendeframkallande medel, brottslig verksamhet eller något annat socialt nedbrytande beteende.
Vård ska också beslutas om den som dömts till sluten ungdomsvård enligt brottsbalken vid verkställighetens slut bedöms vara i uppenbart behov av fortsatt vård för att inte hamna i ovanstående risker.
Med missbruk av beroendeframkallande medel avses inte bara narkotika och alkohol utan det kan även handla om läkemedel. För att det överhuvudtaget skall röra sig om missbruk måste dock konsumtionen ha uppnått viss varaktighet och intensitet. Brottslig verksamhet avser att omfatta upprepade brott som är av viss allvarlighet. Det ska alltså inte röra sig om mindre företeelser. Även här föreligger således ett intensitets- och varaktighetskrav.
Uttrycket annat socialt nedbrytande beteende omfattar annat än missbruk och brottslighet. Det skall röra sig om ett övrigt beteende som anses avvika från samhällets grundläggande normer. Exempel på detta kan vara prostitution eller att man annars vistas i olämpliga miljöer där missbruk förekommer. Ett beteende som är ett symptom på ett psykiskt funktionshinder kan inte betraktas som socialt avvikande beteende.
Slutligen gäller dock ett generellt krav på påtaglig risk. För vård med stöd av LVU 3 § krävs därmed att risken är konkret.
