LVU

LVU-vård kan bli aktuellt för personer under 18 år. Även unga vuxna som fyllt 18 men inte 21 kan omfattas av LVU, om deras beteende utgör en risk för deras hälsa eller utveckling och om LVU bedöms vara mer lämpligt än annan vård. För att detta ska gälla måste domstolen ha fattat beslut om vården innan den unga fyller 20 år.

I en vårdnadstvist försöker alltså tingsrätten hjälpa föräldrarna att komma överens om vårdnad, boende och umgänge. Om det inte är möjligt bestämmer domstolen vad som blir bäst för barnet.

Enligt lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga kan socialnämnden besluta att den som är under 20 år omedelbart ska omhändertas. Ett omedelbart omhändertagande förutsätter dock att det är sannolikt att den unge behöver beredas vård med stöd av LVU. Ett barn kan beredas vård enligt LVU på olika grunder. Det kan exempelvis bero på att barnet utsätts för våld eller att det anses bo i ett hem där det annars föreligger brister i omsorgen. Det kan även bero på att barnet själv utsätter sin hälsa eller utveckling för skada genom exempelvis missbruk eller brottslig verksamhet.

För ett omedelbart omhändertagande krävs dock främst att rättens beslut om vård inte kan avvaktas på grund av risken för barnets hälsa eller att den fortsatta utredningen allvarligt kan försvåras eller förhindras vid en väntan. Socialnämndens beslut måste dock efter en vecka underställas förvaltningsrätten där omhändertagandet så snart det kan ske prövas på nytt. Både socialnämndens och domstolens beslut går att överklaga. I de fall det inte finns skäl för ett omhändertagande ska det genast upphöra.  Om förvaltningsrätten däremot fastställer socialnämndens beslut om omedelbart omhändertagande ska socialnämnden inom fyra veckor ansöka om att barnet fortsättningsvis ska beredas vård.

Enligt lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) kan vård beslutas om det på grund av fysisk eller psykisk misshandel, otillbörligt utnyttjande, brister i omsorgen eller något annat förhållande i hemmet finns en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas. 

Med fysisk misshandel avses att barnet tillfogas sjukdom, kroppsskada eller smärta. För att det ska vara fråga om psykisk misshandel ska det inte röra sig om enskilda händelser utan om en relation som resulterar i att barnet inte utvecklar en positiv självbild. Situationer som kan omfattas är barn som kränks av sina föräldrar eller hotas med att bli övergivna. Barn som växer upp i ett hem där de bevittnar våld mellan föräldrarna anses också bli utsatta för psykisk misshandel.

Med otillbörligt utnyttjande menas främst att barnet blir sexuellt utnyttjat. Det kan dock också vara att barnet får utföra ett för svårt arbete eller ta ett för stort ansvar för exempelvis yngre syskon.

Att föräldrar missköter kosten och underlåter att ge barnet den vård som behövs innebär brister i omsorgen. Här blir bland annat barnets munhygien av relevans. Att barnet har dåliga kläder omfattas också. Brister i omsorgen kan dessutom vara att barnet inte får en känslomässig trygghet av föräldrarna.

Enligt lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) 3 § kan vård beslutas om den unge utsätter sin hälsa eller utveckling för en påtaglig risk att skadas genom missbruk av beroendeframkallande medel, brottslig verksamhet eller något annat socialt nedbrytande beteende. 

Vård ska också beslutas om den som dömts till sluten ungdomsvård enligt brottsbalken vid verkställighetens slut bedöms vara i uppenbart behov av fortsatt vård för att inte hamna i ovanstående risker.

Med missbruk av beroendeframkallande medel avses inte bara narkotika och alkohol utan det kan även handla om läkemedel. För att det överhuvudtaget skall röra sig om missbruk måste dock konsumtionen ha uppnått viss varaktighet och intensitet. Brottslig verksamhet avser att omfatta upprepade brott som är av viss allvarlighet. Det ska alltså inte röra sig om mindre företeelser. Även här föreligger således ett intensitets- och varaktighetskrav.

Uttrycket annat socialt nedbrytande beteende omfattar annat än missbruk och brottslighet. Det skall röra sig om ett övrigt beteende som anses avvika från samhällets grundläggande normer. Exempel på detta kan vara prostitution eller att man annars vistas i olämpliga miljöer där missbruk förekommer. Ett beteende som är ett symptom på ett psykiskt funktionshinder kan inte betraktas som socialt avvikande beteende.

Slutligen gäller dock ett generellt krav på påtaglig risk. För vård med stöd av LVU 3 § krävs därmed att risken är konkret.

I de fall ditt barn är tvångsomhändertaget med stöd av lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) kan du göra en hemtagningsbegäran.

En hemtagningsbegäran innebär att du som vårdnadshavare ansöker hos socialtjänsten om att få hem ditt barn. Om barnet är över 15 år kan barnet själv begära hemtagning.

När en begäran kommer in till socialtjänsten inleder dem en utredning enligt socialtjänstlagen (2001:453) 11 kap. 1 §. Eftersom utredningen gäller ett barn ska den bedrivas skyndsamt och som huvudregel vara slutförd inom 4 månader. Socialtjänsten utreder då huruvida vården ska fortsätta eller inte och lägger vid sin bedömning stor vikt vid om de omständigheter som orsakade vården fortfarande består. Socialtjänsten jämför således situationen som förelåg vid beslutet om vård och de aktuella förhållandena. 

I samband med en hemtagningsbegäran ska socialnämnden också ta ställning till flyttningsförbud. Flyttningsförbud syftar till att skydda barnet från en hemtagning som sker vid en olämplig tidpunkt eller för snabbt. Ett flyttningsförbud ska således möjliggöra för vårdnadshavarna att förbereda en återförening så att hemflyttningen blir så bra som möjligt för barnet.

I de fall någon positiv förändring inte har skett kommer socialnämnden dock avslå begäran om hemtagning. Barnet kommer då fortsatt vårdas med LVU. Du har rätt att överklaga beslutet till förvaltningsrätten.

Vi har stor erfarenhet av LVU och hjälper dig att göra en hemtagningsbegäran hos socialtjänsten. Kontakta oss för kostnadsfri inledande rådgivning kring ditt ärende.