I utlänningslagen (2005:716) 4 kap. 1 § definieras begreppet flykting.
För att man ska anses vara flykting ska man först och främst befinna sig utanför det land som man är medborgare i. I de fall man är statslös ska man befinna sig utanför landet som tidigare har varit vistelseorten. I båda fallen ska man dock ha lämnat landet på grund av att man känner en välgrundad fruktan för förföljelse. Förföljelsen måste då bero på ras, nationalitet, religiös eller politisk uppfattning. Förföljelsen kan vidare bero på kön, sexuell läggning eller annan tillhörighet till en viss samhällsgrupp.
Vid bedömningen av om fruktan är välgrundad utgår man både från objektiva och subjektiva omständigheter. I den subjektiva bedömningen kollar man på fruktan för förföljelse som den asylsökande själv känner och upplever. För att känslan för fruktan ska godtas måste den dock vara välgrundad. Här gör man en objektiv bedömning där man bland annat kollar på förhållandena i hemlandet och om den asylsökande utifrån detta riskerar förföljelse. Här tar man också hänsyn till om den asylsökande tidigare blivit utsatt för negativ behandling i hemlandet.
Förföljelsen kan antingen bero på landets myndigheter eller en enskild individ.
